Long time no see

Nämen hejsan! Det var inte igår.
Har inte en aning om jag står mitt en folktom aula just nu och pratar mellan ekande väggar (bildligt såklart), eller om det fortfarande finns någon tapper hjälte där ute som inte gett upp hoppet om mig och mitt bloggande.
Fullt medveten om att jag skrivit detta miljoner gånger tidigare; men jag LOVAR att jag INTE tröttnat på bloggandet. Jag älskar verkligen den här uttrycksformen fortfarande och är det något jag haft ångest över det senaste halvåret så är det min frånvaro här.
Jag har haft viljan att blogga, men varken inspirationen eller orken.
Alla som jobbar och bloggar; jag fattar verkligen inte hur ni fixar båda sakerna! Jag förstår det verkligen inte.
Jag är alltid så trött när jag kommer hem från jobbet. Jag har bokstavligen noll energi kvar, och speciellt inte tankeenergi till att både hitta på och skapa kvalitativa blogginlägg.
Och även om jag skulle ha en idé, så när jag sätter mig framför datorn på eftermiddagen/kvällen så tar det bara max två minuter innan ögonen är så grusiga att jag inte ser skärmen framför mig.
Samma på helgerna. Jag är så trött efter veckan att jag i princip sover hela helgen för att orka med kommande vecka.
Om det finns någon där ute som jobbar heltid och samtidigt bloggar; HUR gör ni för att hålla uppe kontinuiteten i flödet med kvalitetsinlägg OCH samtidigt svara på kommentarer och vara aktiv på andras konton??
Jag är genuint nyfiken, för jag VILL verkligen komma tillbaka till regelbunden bloggning.
Jag ÄLSKAR bloggandet!

Oj! Det introt blev betydligt längre än planerat ;-) Men så går det väl när jag börjar skriva efter ett halvårs uppehåll antar jag ;-)

Vi befinner oss (äntligen) i den ljuvligaste tiden på hela året. Det är början av juli och det är dessutom min första semestervecka. Fem veckor tar jag ut i år, eftersom min förskola inte har sommarjouren.
Förra året bestämde jag mig för att jobba första veckan, mest för att jouren skulle hinna komma igång innan det blev sommarvikarien som tog över i köket. Därför hade jag "bara" fyra veckor då.
I år tillbaka till fem!
Dessutom, eftersom jag fyller 40, så har jag från och med i år gått från 25 semesterdagar/år till 30 dagar. Det vill säga sex veckor. Plus att jag har en del dagar sparat sedan tidigare, så när jag tagit ut min planerade sommarsemester så har jag hela TRE VECKOR OCH TVÅ DAGAR kvar till mitt förfogande.
Kanske kanske kanske passar jag på att söka ledigt över jullovet i år. Har dock inte bestämt mig; dels för att jag tycker det är toppenmysigt att jobba under jullovet, och dels för att jag är skitsnål om mina sparade dagar ;-)
Nåja, det är ett HALVÅR kvar! NU är det SOMMAR!

Vintern det här året var sannerligen något i hästväg! Vargavinter skulle man nog lätt kunna påstå.
Kallt som f*n har det varit, och under en så lång period!
I vanliga fall brukar ju temperaturen droppa ner mot drygt -30° och hålla i sig ungefär en vecka (kanske två) i början av januari. Sedan brukar det släppa och bli mer uthärdligt mot slutet av månaden och in i februari. Men i år... kylan greppade tag i oss och droppade ner närmare -40° (mer än det på sina ställen) och HÖLL I SIG in i februari. Sedan hade vi kallare än -20°-väder i mars.
Snö i mängder.
Och efter förra sommaren, vilken regnade bort (i alla fall min semester), krävdes ett mycket starkt psyke för att överleva en sådan vinter.
Jag kan inte minnas någon vinter som känts så LÅNG som den här senaste!
När vi äntligen började få vårvinter och vårtecknen började spira kändes det bokstavligen som om vi haft vinter i minst ett år.
Det sista från snötipparna (platserna där plogbilarna stjälper av all snö de tar bort från vägar/gator och parkeringar) tinade bort i början av JUNI!

Däremot... det skulle vara lätt att tro att min (självdiagnostiserade) S.A.D hade varit värre än någonsin den här vintern. Konstigt nog har den aldrig någonsin hållit sig i schack så bra som just i år.
Jag känner mig så förvånad själv, men jag har aldrig mått så bra en vinter som jag gjort under det här året.
Inbillar mig att de redskap jag försökte samla på mig i höstas faktiskt hjälpte.
Jag har aktivt inte tänkt på framtiden. Jag gjorde aktivt mitt bästa för att bara se dag för dag.
Jag lyckades faktiskt med konststycket att aldrig tänka "åh, vad jag längtar till sommaren" eller "åh, kan inte vintern vara slut snart".
Jag försökte aktivt leda tankarna in på exempelvis hur det såg ut utomhus. Att det såg mysigt ut med all snö. Verkligen klä på mig ordentligt med lager så jag kunde vara ute en stund utan att frysa.
Visserligen har jag alltid varit bra på att klä mig efter väder (även som barn och ungdom), men jag har varit extra noga i år.

En annan aspekt som jag genuint tror har varit lika viktig som alla de andra, är det faktum att jag inte känt någon ekonomisk stress i år jämfört med tidigare.
Mitt sparande det senaste 1,5 året har gått lysande och jag har börjat få ihop en riktigt bra buffert. Plus ett sparande till ett specifikt ändamål, men med tanken att de pengarna såklart går att använda som buffert vid nödfall.
Så från att ha levt från lön till lön, till att veta att jag har ett par månadslöner "i madrassen" (så att säga) tror jag bidragit stort till mitt lugn och att min årstidsdepression hållit sig så lugn. 

Allt detta tillsammans är jag säker på att det bidragit till att hela min attityd till vintern varit så annorlunda, och det har känts hela vägen in i benmärgen. Det är nästan så att det fysiskt känts i hjärnan. Som om den inte behövt jobba lika hårt på något sätt.
Sedan har jag såklart fortfarande varit dödstrött under veckorna, men den tröttheten har i princip uteslutande handlat om jobbet. Jag har ett väldigt fysiskt jobb, vilket gör att jag är fysiskt trött efteråt.
Och det är mycket att tänka på med allt som ska klaffa; som en stram budget mitt i en inflation samt arbete med svinn och en del annat.
Så det jag skrev i början om att jag varit orimligt trött efter jobbet och bokstavligen inte orkat blogga; det stämmer till 100%. Men det handlar då som sagt om den typen av trötthet; inte den typen av utmattning som följer med en depression. Hoppas ni förstår hur jag menar.

Det är också så att jag inte rört min kära Canon sedan januari! Har haft fotoabstinens deluxe, MEN igen: Jag har som mest fokuserat på att få mina nya mentala vinterstrategier att fungera.
Det här har ju såklart också bidragit till att jag inte haft något nytt material till bloggen, eftersom jag helst av allt vill blogga med bilder.
Sedan kaaaan det också vara så att jag under våren råkade avslöja för Adobe att jag hade en olicensierad version installerad på datorn, och de spärrade därför den.
Helt plötsligt var jag utan Photoshop, så även om jag använde kameran (Canon) så hade jag ingen möjlighet att redigera i ordning dem. Fotar ju i RAW-format, så bilderna måste bearbetas innan de går att använda.
Nu har jag i alla fall signat upp mig på ett månadsabonnemang på Photoshop + Lightroom, men då visar det sig att min dator vägrar starta Photoshop...
Har dock satt bollen i rullning; min bror hjälper mig att kolla upp vad som kan vara fel, så förhoppningsvis ska jag snart ha tillgång till PS igen.

Bilderna i detta inlägg ÄR dock fotade nu under försommaren/midsommar. Jag valde som sagt ett paket med PS och Lightroom i samma, och Lightroom fungerar som det ska.
Jag har dock aldrig använt det programmet förut, och det känns fortfarande lite överväldigande när jag går in och inte riktigt vet hur jag navigerar där inne. MEN igår satte jag mig ner och började peta runt lite där. Så jag kan i alla fall fixa i ordning de bilder jag fotar, även om det tar aningen längre tid att få saker rätt.
Däremot ska erkännas att jag tror absolut jag kan lära mig älska Lightroom framöver. Det känns svårt just nu, men jag märker att programmet har stor potential!


Nej, nu har jag babblat på så inni h-vete. Måste ju spara något till framtida inlägg, haha ;-D
Tycker att vi avrundar utläggningen här och istället avslutar med lite av bilderna jag fotat den senaste tiden. Vad sägs om det?
Och till er som fortfarande finns kvar här på min blogg; TACK TACK TACK!!
Om ni bara visste hur mycket jag älskar och uppskattar er och ert tålamod!
Ni är GULD värda!!