Ja, det här gick ju bra...
Först; HEJ till er som kanske fortfarande kikar in här! Ni är guld värda!
Jag som var så taggad på att börja om att blogga i början av året, och till och med lyckades publicera flera inlägg i januari. Sedan... ja, så hände vad som alltid händer. Längre och längre mellan inläggen, och till sist har det gått (nästan) ett halvår utan bloggning.
Det här är inte en ursäkt, inte heller ett tyck-synd-om-mig-inlägg (det är definitivt inte det senare)!
Allt det är, är en förklaring till min frånvaro.
För sanningen är den; att jag tänkt på bloggen varenda dag sedan jag "började om" i januari.
Jag har velat blogga. Jag har tänkt att jag ska blogga. Jag har saknat bloggen, att blogga och att läsa bloggar.
Men ja, ni vet... livet. Tyvärr. Det finns ingen annan förklaring än att livet helt enkelt satt käppar i hjulet.
Jobbet.
Jag har bokstavligen endast sovit och jobbat under första halvan av 2026.
Jag kliver upp (tvingar mig upp, då jag är extremt morgontrött), åker till jobbet, kommer hem och bokstavligen däckar - ibland i kläderna - och så börjar det om nästa dag.
Helgerna går till 100% åt till att sova och samla ihop så pass med energi att jag klarar kommande vecka. Till och med Instagram har bitvis blivit lidande, och då har jag ofta generellt varit bättre på att upprätthålla publicerande där jämfört med bloggen - även under tuffare perioder.
Ska jag vara ärlig har jag faktiskt satt mig framför datorn ett antal gånger under dessa månader, för att försöka knåpa ihop ett blogginlägg - eller påbörja min dröm om att skriva en bok.
Men så fort jag börjar koncentrera mig reagerar ögonen med att grusa sig så mycket att alla bokstäver bara flyter ihop. Vilket i sin tur innebär att jag slutligen tvingas ge upp. När jag märker att jag raderat samma mening tio gånger utan att få den rätt, för att jag inte ser vad jag skriver, då tvingas jag stänga ner.
Jag har dessutom inte haft några bilder att illustrera blogginläggen med; eftersom jag dels inte haft möjlighet att gå ut på fotorundor, och dels en dator som börjar krångla så fort jag vill använda Photoshop för att redigera mer än tre bilder. Ja! Jag är på gång att skaffa en helt ny dator! Den här är trots allt från runt 2011, med ett par saker utbytta förra året.
MEN eftersom jag trots allt BETALAR (månadsvis) för Photoshop så vill jag ju ha en dator där jag faktiskt kan ANVÄNDA programmet.
Men men; det var en parentes.
Jag har som sagt haft fullt fokus på jobbet de senaste månaderna; och sedan mitten av mars har jag dessutom hoppat in och städat på en annan förskola. Det är en del av en annan s.k. kombitjänst.
Måltidsservice har vissa kombitjänster - dvs kök+städ - för att kunna erbjuda heltider.
Min tjänst jag är anställd på är endast kök, men har hoppat in för en annan person på dennes städdel.
Så med undantag på ca 1,5 vecka efter påsk har jag jobbat en kombitjänst sedan mitten av mars.
Ska inte ljuga; jag ÄLSKAR lönen som kommer med detta extraarbete(!), eftersom det ofta blivit "fyllnadstid" (tid upp till heltid) plus även en del övertid då städet dragit ut på tiden.
Lönen som kommer nu den 27:e maj kommer att ligga på närmare 25 000 netto, enligt vad jag kan se på de preliminära siffrorna. Vilket är otroligt bra, speciellt med tanke på att jag brukar få ut under 20 000 i vanliga fall.
Och to be fair; dessa fantastiska löner under våren i kombination med skatteåterbäring gör att mitt sparkonto mår finfint, och det är en stor anledning till att jag faktiskt känner mig säker att unna mig en ny dator just nu.
Så visst; livet är för närvarande jobba och sova, men det är trots allt tillfälligt OCH det ÄR värt det!
Utmattning med en monetär belöning, hehe ;-)
Jag har också en lite mer självisk tanke med det, om jag ska vara helt ärlig.
Tänker lite grann att om jag passar på att ställa upp mycket nu när jag är (relativt) yngre och orkar mer, då kanske jag ändå lyckas bygga upp ett ganska starkt förtroendekapital - vilket jag utan dåligt samvete kan plocka från lite senare. Exempelvis om jag känner för att slutligen trappa ner på att ta på mig övertid, så kan jag göra det utan att behöva få ångest över att "inte ställa upp".
Jag tror absolut jag har hunnit bygga upp ett visst förtroendekapital redan, men jag har bara jobbat för Måltidsservice i tio år. Det kan alltid förstärkas :-)
DISCLAIMER!!!
OBS! Detta är inte någon pik eller kritik mot Måltidsservice/kommunen. Det här är det bästa jobbet och den bästa arbetsgivaren jag haft! Jag skriver bara utifrån hur min hjärna tänker och resonerar, och vad som finns inuti mig själv.
Jag menar absolut inte att man ska göra slut på sig själv eller vända ut och in på sig själv för att passa andra. Jag menar absolut inte heller att romantisera att man skulle göra mer än man orkar. Jag hoppas verkligen inte att det är vad någon tar med sig av mitt inlägg här.
Jag är tvärtom otroligt snabb med att säga "Ta det lugnt" till andra.
Hälsan kommer före allt, inklusive jobb. Speciellt jobb. Inget jobb i världen är värt att dö för.
Alla människor känner efter var just ens egen gräns går, och drar i bromsen när/om det är på väg att bli för mycket.
Så kort och gott (too late hehe ;-P) ... Min hjärna har varit mos de senaste månaderna och jag har fått kämpa för att minnas allt jag måste komma ihåg... och eftersom bloggen tyvärr inte är en livsviktig prioritet så har den blivit en av sakerna som varit tvungen stå i avbytarbåset.
MEN nu är det endast sju veckor kvar till semester. Fem ljuvliga veckor av kravfri ledighet.
Vecka 28 till 32. Sommarjour, och min förskola är INTE den som har jouren i år! :-D
Vecka 28 till 32. Fem underbara veckor av efterlängtad semester!
Fem veckor då jag kan LÄSA. Då jag kan BLOGGA. Då jag kan FOTA!
Fem veckor då jag inte behöver tvinga mig upp klockan fem på morgonen med hjälp av ett aggressivt larm på mobilen. Jag kan ge mig själv sovmorgon varje dag och därmed faktiskt ha ork att göra allt det där som jag älskar att göra.
Om du orkat läsa ända hit; Tusen tack att du ville lyssna på min monolog.
Och tusen Tack för att just Du finns!
Utmattning med en monetär belöning (Life Update)
Tjugondag knut, norrsken och vinterprat
Jahopp, så var det alltså dags för den dagen... dagen då julen tar sin sista suck för den här gången.
Tjugondag knut.
Ja. Jag behåller julen så länge det bara är möjligt! Inte i mellandagarna, inte till nyår, inte ens till trettondagen. Och definitivt inte på juldagen!
Vet att det finns de som plockar bort julen innan julhelgen ens har hunnit svalna, och såklart inget fel i det. Alla gör exakt vad de själva vill, speciellt i den här frågan.
Men för mig personligen finns det inte ens på kartan att plocka bort allt detta direkt efter julafton.
En stor del för att "Vem IDS börja stöka med sådant redan under julhelgerna??"
Men nu är det dags i alla fall - till och med för mig.
Plockade ner allting förutom ljusstakarna i två fönster igår kväll, och så är planen att jag skulle fortsätta idag efter jobbet.
Och ja... granen står också kvar. Det kommer bli så tomt och tråkigt utan denna kronjuvel!
Tänkte nästan lite halvpanik igår också när allt det röda försvann allt eftersom.
Jag älskar verkligen rött. Julrött. Den där starka, klara röda färgen. Det är min favoritfärg.
Nu är allt nerplockat, och snart är allting också bortplockat. Nere i sina lådor, uppe på vinden. Tålmodigt väntande i elva månader.
Men då kan vi ju gå över till något lite roligare... Behövde springa ner på COOP i söndags för att handla lite saker, och vad uppenbarar sig ovanför mitt huvud precis när jag kommit ut (från mitt hus)...
Det är stjärnklart och tvärs över - mellan husen - ser jag en grön strimma! ♥
Jag fullkomligt ÄLSKAR Norrsken! Finns inget mer magiskt; inte ens midnattsljuset på sommaren.
Jag blir fortfarande lite hänförd av detta gröna himlafenomen varje gång det börjar dansa på himlen.
Tyvärr är det ju så mycket som ska klaffa samtidigt för att man ska kunna se det, varav det viktigaste är STJÄRNKLART.
Finns inget mer frustrerande än en ovanligt kraftig Norrskensprognos, och så är det övermulet ute...
Fy tusan alltså! När sådant händer är det som att naturen ger en fulfingret.
Men inte i söndags alltså.
Hur underbart är det inte att få bo på ett ställe där man gör något så vardagligt som att gå och handla under en sprakande Norrskenshimmel ♥
Tog i alla fall några bilder (kunde såklart inte låta bli). Tyvärr urusel kvalitet, eftersom jag bara hade mobilen att tillgå. Och även om nutidens mobilkameror slår nästan vilken kompakt-digitalkamera som helst så är mörkerfoto nästan omöjligt att få bra med en smartphone.
Det brukar ju i regel vara ganska snabbt övergående. Därav svårt att hinna få ut Canon och fota på riktigt om man inte redan är ute och väntar (hoppas) på Norrsken.
Och om det inte vore nog... I morse när jag skulle till jobbet kom jag ut till att det snöat under natten.
Vitt överallt - vita träd, vita vägar utan att snön hunnit färgas av avgaser och däckavlagringar, vita trottoarer. Allt var vitt. Och FLUFFIGT! Så fluffig snö att jag nästan ville lägga mig ner i den, haha!
När jag klev av vid jobbet snöade det dessutom stora, underbara flingor.
Passar verkligen på och njuter, då temperaturen för närvarande är på klättring uppåt.
Just nu ungefär -12°, men det väntas bli upp mot ca -2° närmare torsdag-fredag.
Och till helgen plusgrader! BLÄ!! BLÄ! BLÄ!!
Det väntas dessutom "snö". Ja, det står snö. Men vi vet alla vad det är för "snö" som kommer när temperaturen ligger kring nollan... Det snöar inte. Det regnar slask!
Vaaaarfööööör kunde vi inte få behålla det här vädret nu när vi ÄNTLIGEN fått det???!!
Nåja, igen... Jag passar på och njuter så länge det varar i alla fall.
På återseende kompisar! ♥
Kvällspromenad i myssnön
Happy fredag!
Känns lite konstigt att det bara är andra "riktiga" arbetsdagen den här veckan (planeringsdagen räknar jag som halvt semester haha) och det är fredag! Såhär skulle alla veckor se ut... ;-)
Men efter helgen är det bara att stålsätta sig; då börjar ju de sk oxveckorna. Också kallat årets fattigaste veckor.
Vi får väl se vad de har att bjuda på, helt enkelt. Nästa fredag kommer i alla fall mina (redan) älskade vitvaror. Fullstor kyl och frys. Yay! Har drömt om sådana i åratal! Drömmen blev ju inte heller direkt mindre när jag bodde tre månader i en av treorna här i huset - där det var fullstora vitvaror.
Men... det var inte det som detta inlägg skulle handla om.
Igår eftermiddag började det myssnöa här hos oss. Äntligen!
Och i skrivande stund tittar jag ut genom fönstret - morgonen efter - och ser att det fortfarande snöar.
Kanske kanske kan vi få ha den här snön lite längre nu än det varit hittills i vinter. Håller tummarna!
Också... en sak ska sägas om snön; av någon oförklarlig anledning så är just snö det väder som lockar mig allra mest att komma ut på promenader.
Naturligtvis gör en riktigt solig vinterdag, en underbar sommardag och liknande lite samma sak. Men det är inte i närheten vad snön gör med mig. I alla fall numera.
Det är ju så mysigt att strosa fram som i ett julkort.
Av den anledningen tänkte jag att vi kör på en gammal hederlig bildbomb här på fredagsbloggen.
Bilderna är rykande dagsfärska; eller ja, igår kväll färska. Canon fick nämligen följa med på kvällspromenaden igår, och hon ÄLSKADE det ;-D
Note to self: Nästa fotopromenad i kyla - ta med mer än ett batteri!
Hoppas ni får en helt underbar fredag idag, och en riktigt mysig helg!