Utmattning med en monetär belöning (Life Update)

 Ja, det här gick ju bra... 


Först; HEJ till er som kanske fortfarande kikar in här! Ni är guld värda! 
Jag som var så taggad på att börja om att blogga i början av året, och till och med lyckades publicera flera inlägg i januari. Sedan... ja, så hände vad som alltid händer. Längre och längre mellan inläggen, och till sist har det gått (nästan) ett halvår utan bloggning. 
Det här är inte en ursäkt, inte heller ett tyck-synd-om-mig-inlägg (det är definitivt inte det senare)! 
Allt det är, är en förklaring till min frånvaro. 
För sanningen är den; att jag tänkt på bloggen varenda dag sedan jag "började om" i januari. 
Jag har velat blogga. Jag har tänkt att jag ska blogga. Jag har saknat bloggen, att blogga och att läsa bloggar. 
Men ja, ni vet... livet. Tyvärr. Det finns ingen annan förklaring än att livet helt enkelt satt käppar i hjulet.

Jobbet. 
Jag har bokstavligen endast sovit och jobbat under första halvan av 2026. 
Jag kliver upp (tvingar mig upp, då jag är extremt morgontrött), åker till jobbet, kommer hem och bokstavligen däckar - ibland i kläderna - och så börjar det om nästa dag. 
Helgerna går till 100% åt till att sova och samla ihop så pass med energi att jag klarar kommande vecka. Till och med Instagram har bitvis blivit lidande, och då har jag ofta generellt varit bättre på att upprätthålla publicerande där jämfört med bloggen - även under tuffare perioder. 
Ska jag vara ärlig har jag faktiskt satt mig framför datorn ett antal gånger under dessa månader, för att försöka knåpa ihop ett blogginlägg - eller påbörja min dröm om att skriva en bok. 
Men så fort jag börjar koncentrera mig reagerar ögonen med att grusa sig så mycket att alla bokstäver bara flyter ihop. Vilket i sin tur innebär att jag slutligen tvingas ge upp. När jag märker att jag raderat samma mening tio gånger utan att få den rätt, för att jag inte ser vad jag skriver, då tvingas jag stänga ner. 
Jag har dessutom inte haft några bilder att illustrera blogginläggen med; eftersom jag dels inte haft möjlighet att gå ut på fotorundor, och dels en dator som börjar krångla så fort jag vill använda Photoshop för att redigera mer än tre bilder. Ja! Jag är på gång att skaffa en helt ny dator! Den här är trots allt från runt 2011, med ett par saker utbytta förra året. 
MEN eftersom jag trots allt BETALAR (månadsvis) för Photoshop så vill jag ju ha en dator där jag faktiskt kan ANVÄNDA programmet. 
Men men; det var en parentes. 

Jag har som sagt haft fullt fokus på jobbet de senaste månaderna; och sedan mitten av mars har jag dessutom hoppat in och städat på en annan förskola. Det är en del av en annan s.k. kombitjänst. 
Måltidsservice har vissa kombitjänster - dvs kök+städ - för att kunna erbjuda heltider. 
Min tjänst jag är anställd på är endast kök, men har hoppat in för en annan person på dennes städdel. 
Så med undantag på ca 1,5 vecka efter påsk har jag jobbat en kombitjänst sedan mitten av mars. 
Ska inte ljuga; jag ÄLSKAR lönen som kommer med detta extraarbete(!), eftersom det ofta blivit "fyllnadstid" (tid upp till heltid) plus även en del övertid då städet dragit ut på tiden. 
Lönen som kommer nu den 27:e maj kommer att ligga på närmare 25 000 netto, enligt vad jag kan se på de preliminära siffrorna. Vilket är otroligt bra, speciellt med tanke på att jag brukar få ut under 20 000 i vanliga fall. 
Och to be fair; dessa fantastiska löner under våren i kombination med skatteåterbäring gör att mitt sparkonto mår finfint, och det är en stor anledning till att jag faktiskt känner mig säker att unna mig en ny dator just nu. 
Så visst; livet är för närvarande jobba och sova, men det är trots allt tillfälligt OCH det ÄR värt det! 
Utmattning med en monetär belöning, hehe ;-) 

Jag har också en lite mer självisk tanke med det, om jag ska vara helt ärlig. 
Tänker lite grann att om jag passar på att ställa upp mycket nu när jag är (relativt) yngre och orkar mer, då kanske jag ändå lyckas bygga upp ett ganska starkt förtroendekapital - vilket jag utan dåligt samvete kan plocka från lite senare. Exempelvis om jag känner för att slutligen trappa ner på att ta på mig övertid, så kan jag göra det utan att behöva få ångest över att "inte ställa upp". 
Jag tror absolut jag har hunnit bygga upp ett visst förtroendekapital redan, men jag har bara jobbat för Måltidsservice i tio år. Det kan alltid förstärkas :-) 


DISCLAIMER!!! 

OBS! Detta är inte någon pik eller kritik mot Måltidsservice/kommunen. Det här är det bästa jobbet och den bästa arbetsgivaren jag haft! Jag skriver bara utifrån hur min hjärna tänker och resonerar, och vad som finns inuti mig själv. 
Jag menar absolut inte att man ska göra slut på sig själv eller vända ut och in på sig själv för att passa andra. Jag menar absolut inte heller att romantisera att man skulle göra mer än man orkar. Jag hoppas verkligen inte att det är vad någon tar med sig av mitt inlägg här. 
Jag är tvärtom otroligt snabb med att säga "Ta det lugnt" till andra. 
Hälsan kommer före allt, inklusive jobb. Speciellt jobb. Inget jobb i världen är värt att dö för. 
Alla människor känner efter var just ens egen gräns går, och drar i bromsen när/om det är på väg att bli för mycket. 


Så kort och gott (too late hehe ;-P) ... Min hjärna har varit mos de senaste månaderna och jag har fått kämpa för att minnas allt jag måste komma ihåg... och eftersom bloggen tyvärr inte är en livsviktig prioritet så har den blivit en av sakerna som varit tvungen stå i avbytarbåset. 
MEN nu är det endast sju veckor kvar till semester. Fem ljuvliga veckor av kravfri ledighet. 
Vecka 28 till 32. Sommarjour, och min förskola är INTE den som har jouren i år! :-D 
Vecka 28 till 32. Fem underbara veckor av efterlängtad semester! 
Fem veckor då jag kan LÄSA. Då jag kan BLOGGA. Då jag kan FOTA! 
Fem veckor då jag inte behöver tvinga mig upp klockan fem på morgonen med hjälp av ett aggressivt larm på mobilen. Jag kan ge mig själv sovmorgon varje dag och därmed faktiskt ha ork att göra allt det där som jag älskar att göra. 



Om du orkat läsa ända hit; Tusen tack att du ville lyssna på min monolog. 
Och tusen Tack för att just Du finns!