Long time no see (eller vad man säger)!
Här har det varit dött sedan jag bloggade senast, i oktober. Före det stod det still i ett år.
Det värsta är att det inte ens handlar om att jag tröttnat på att blogga, att jag inte haft något att blogga om eller att jag saknat inspiration.
Det gör konstant ont i mig varje vecka jag inte bloggar. Jag längtar något extremt efter att komma tillbaka till denna typ av skrivande.
Jag har också haft ämnen jag tänkt att jag vill skriva om. Jag har mycket bilder från i somras som helt enkelt bara ligger här på datorn (fortfarande som RAW-filer, jag har inte ens kört dem genom Photoshop).
Många av ämnena kan jag inte heller riktigt skriva om i efterhand, eftersom det ofta är aktuella saker.
Så varför har jag inte bara bloggat då??
Hm... ja, man kan nog säga att det är en liten kombination av olika saker.
Den i särklass största biten handlar om JOBB. De senaste två åren har jag liksom mest legat i överlevnadsmode, rent krasst.
Och jag menar inte att jag mår ovanligt dåligt eller så. Det handlar mer om att jobbet just nu tar så mycket mental kraft att mina dagar i princip består av:
- Kliva upp, göra mig i ordning och ta bussen till jobbet.
- Jobba.
- Komma hem och se till att jag får i mig någon middag.
- Efter det däckar jag. Inte "bara somnar", utan DÄCKAR.
- Repeat måndag till fredag.
Sedan går helgerna i princip åt till att vila och försöka samla ihop precis den energi som behövs inför kommande vecka.
Allt annat får helt enkelt stå tillbaka.
Jag HAR exempelvis provat att sätta mig vid datorn under eftermiddag/kväll för att göra försök till att knåpa ihop ett blogginlägg, öppnat Photoshop eller Google Docs för att skriva något. Men i samma stund som jag sätter mig ner och kroppen slappnar av, så får jag så mycket grus i ögonen att jag bokstavligen inte kan se skärmen. Eller SE den kan jag såklart, men varenda bokstav flyter bokstavligen ihop till en klump.
Varje dag. Veckan runt.
Vilket också betyder att det definitivt inte finns någon tid över till att fotografera nya fräscha bilder att blogga.
Jag tror också att en liten del i att jag kommit längre och längre ifrån bloggningen handlar om att jag inte trivs med min blogg numera. Jag avskyr "designen" (eller ja, brist på design). Jag SAKNAR blogg.se och min blogg där, så mycket att det också gör ont. Jag bytte ju plattform av en anledning, men jag saknar den frihet jag hade hos blogg.se.
Jag saknar att kunna styra designen EXAKT som jag vill ha den.
Jag saknar blogg.se´s bilduppladdning.
Jag saknar blogg.se´s kommentarssytem. Det var ju visserligen en stor del till att jag bytte, men det var ju för att de spärrande möjligheten att kunna kommentera på deras bloggar utanför Sverige.
För varje dag jag INTE bloggar, för varje dag jag INTE läser bloggar/konton jag följer mår jag piss.
Och jag lovar; jag skriver INTE detta som någon typ av Tyck-synd-om-mig eller Ursäkt.
Det är en ren förklaring. Och jag är rätt säker på att ni som läser just min blogg faktiskt vet skillnaden mellan orden "förklaring" och "bortförklaring/ursäkt" :-)
Så såhär vid starten av 2026 hoppas jag att detta år ska ge mig:
– Komma tillbaka till bloggandet. Jag HAR saknat det, som sagt!
– Komma tillbaka till att läsa hos de jag följer. Har missat typ ett år nu, minst. Och det gör så ont i mig, då jag saknar den rutinen.
Och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur detta ska gå till. Jobbet tar ju som sagt mycket mental energi, och jag har inte riktigt klurat ut hur jag ska lyckas få mer energi till annat. Det är ju svårt att "bara ta det mer lugnt på jobbet", eftersom det finns vissa saker som ska göras med inför de fasta tiderna under dagen. Måltidstiderna går ju inte direkt att flexa med ;-P
Frukosten ska vara klar till 7:30 och 8:00.
Lunchen ska vara klar till 10:30 och 11:15.
Mellis ska vara klart till 13:50-14:00.
Det är ju ett yrke där det inte riktigt går att köra flextid. Svårt att "börja senare" eller "jobba in eftermiddagen på förmiddagen och sluta tidigare"...
Ursäkta negativ start på året, men jag ville bara köra en liten uppdatering och berätta om mina förhoppningar inför 2026.
Hoppas att ni (som är så underbara att ni kanske fortfarande går in hit och kollar!) haft ett bra 2025, en bra jul, ett trevligt nyår och en fin start på 2026!
Vi hörs!
Bild för illustration.
6 kommentarer:
Hej Erica! Så trevligt med inlägg från dig. JAG har SAKNAT dig!!!
Du kanske borde byta portal, göra din egen via Wordpress eller så. Det kanske skulle underlätta. Men det kanske handlar mer om att ha ork, för det är ju viktigt i sammanhanget, att ha inspiration till att sätta sig ner och skriva. Det är nog a och o. Du har kanske lite för mkt med jobbet för att bloggen inte ska bli "ett tvång", för det blir ju aldrig bra. Det ska vara kul att blogga!! Och rent krasst, det tar ju tid att blogga. Det tar flera timmar i anspråk när ett inlägg ska skrivas, redigeras, bilder ska laddas upp och sen ska det renskrivas in i sista stund.
Jag tycker du ska blogga när lusten faller på, när du känner glädje inför det och har energin. Låt den aldrig bli ett tvång.
Jag skulle ju såklart vilja att du skrev fem dagar i veckan eller så, hihi!!!
För jag gillar ALLTID det du skriver. Själv bloggar jag fyra dagar i veckan numera, men tar även längre uppehåll vid resor, sommarsemester och över julen. Det är nödvändigt. Skulle faktiskt inte heller palla att skriva varje dag.
ÅÅ Erica, hoppas du orkar blogga med jämna mellanrum. MEN inget tvång från min sida, vill inte lägga sten på börda.
Gott Nytt År till dig!! God Fortsättning och STORA kramar från mig!!
Hej Annika!
Vad kul att du fortfarande vill hänga här på min blogg! Jag blir så glad, eftersom jag inte förväntar mig att någon ska ha stannat kvar efter min stendöda tid i bloggvärlden.
Och precis; det tar tid att blogga. Speciellt när man vill publicera inlägg av kvalitet, och inte de typiska löjligt korta blogginläggen som var så populära på svenska bloggar under 00-talet. Typ en selfie och "Hej, nu ska jag till bussen"-korta inlägg.
Då bloggar jag hellre mer sällan, men får känna mig nöjd med det jag skriver.
Jag har också saknat din blogg så otroligt mycket det här året!
Har tidigare alltid försökt att i alla fall gå in och läsa din blogg varje vecka (då det varit en av mina favoritstunder). Men speciellt i år har verkligen allt som har med både bloggande och bloggläsande ramlat bort.
Och det känns som att jag missat så otroligt mycket.
Det enkla med Instagram är i princip det enda jag klarat av att hyfsat upprätthålla.
Men tänker att om bara viljan finns så finns alltid chansen att komma tillbaka till bloggvärlden :-D
Jag har också ett antal åsiktsämnen jag snart behöver få ur mig, så det kan hända att det kommer något mer sådant inlägg här framöver ;-)
Stora kramar från mig, och TACK för att du kikar in här :-D
/Erica
Jag håller helt med Annika angående din blogg! Det skulle vara jätteroligt om du orkade blogga mer regelbundet, men som Annika skriver, se det inte som ett tvång. Att blogga ska vara roligt, inte en börda.
För övrigt känner jag igen mig i bristen på flextid. Eller ja, som lärare har jag till viss del varierande arbetstid, men flex existerar inte i vårt avtal. Jag har därför ingen "nytta" (ur ett arbetstidsperspektiv) av att komma tidigare på morgonen eller gå hem senare på eftermiddagen, för det är inte som syns i något system. Det gör att jag inte kan ta ut flex för att till exempel gå till tandläkaren, för jag har mina fasta tider som gäller. (Förstår såklart att detsamma gäller dig - vore lite taskigt att de stackars barnen skulle bli utan mat för att du var hos tandläkaren. ;-)) Vill jag ändra dem (till exempel för att mitt lektionsschema har ändrats) måste jag fylla i en ny schemablankett, få den påskriven av min rektor, lämna den till administrationen och sedan vänta tills den skickats till löneavdelningen. Nu låter jag kanske gnällig, haha, men det är jag inte, utan precis som du skriver är det bara ett konstaterande.
Läste nu även ditt inlägg nedan, om vården som slaskyrke. Du har SÅ rätt i ALLT du skriver! Det står mig något enormt när folk tror att vem som helst kan arbeta i vården, för så är det inte. Folk som har den inställningen brister i respekt inför vårdutbildade personers kunskaper och utbildning!
Hej Elisabeth!
Tack för din kommentar! Blir så glad över att se att det faktiskt finns några kvar som läser här trots mitt döda bloggande :-)
Ja, jag kan tänka mig att det här med flextid är svårt för er också. Speciellt när man ska tänka på schemaläggning. Kan verkligen tänka mig att det är en hel process om man behöver ändra en lektionstid.
Och precis; det handlar inte om att gnälla eller klaga. Det är bara en förklaring. Ett konstaterande.
Om man bara tar Städ som exempel. De har flextid på ett annat sätt än vad vi har. I alla fall här hos oss. De har ju inte "fasta tider" riktigt på samma sätt. De har ofta (speciellt på en förskola) vissa saker som ska göras varje dag, men det är inte skrivet i sten exakta tider under dagen då de ska göras - som mattider för oss och lektionstider för er. De har relativt enklare att någon gång kunna skynda sig med städningen på förmiddagen, för att sedan kunna flexa ut på eftermiddagen.
Bara som exempel.
Förskolepedagogerna här har också flextid. För att ta ut flex behöver det såklart passa verksamheten just den dagen, men de har i alla fall lättare att ta ut sin flex än vad ni lärare har, som har fasta scheman med lektioner och kanske till och med olika klasser.
Det jag egentligen tycker är det jobbigaste med mitt yrke är det faktum att börja 06:30 (bussen går 06:00) måndag till fredag varje vecka. Speciellt när man är morgontrött ;-) Men det är mer att ta sig dit; när man väl kommer igång går det bättre. Och fördelen är ju trots allt att vi ju också slutar lite tidigare än de flesta andra. Vid heltidsjobb slutar våra arbetsdagar kl 15:00 :-)
Även om jag ofta brukar gå över tiden; då hjärnan saktar ner när det blir lugnare på eftermiddagen. Men det är en annan del av ämnet ;-P
Tack för din feedback!
Hoppas du haft en bra jul -och nyårshelg!
Vad roligt att du läste det inlägget också.
Precis; finns inte många saker som stör mig så mycket som dagens människors slasksyn på vården!
En av mina föräldrar gick i pension i somras efter över 40 år i äldreomsorgen.
Så jag vet att "anställa vem som helst" i yrket inte avlastar befintlig personal. Om de outbildade nyanställda inte har delegationer och sådant så faller fortfarande allt sådant på den utarbetade personalen.
Dessutom; när politiker kommer ut på arbetsplatserna för att "se hur det är i verksamheten", så kommer de alltid typ 20 minuter mitt under en rast.
Sedan åker de igen när personalen börjar droppa av från personalrummet för nästa stressperiod, och då åker de (politikerna) ofta därifrån med orden "Ni har det ju riktigt trevligt här".
Suck.
Tycker också det brukar vara samma typ av människor som kastar ur sig "Sök jobb i vården!" som sedan klagar högst när det kommer fram om brister och misstag som skett inom vården.
Det är klart att det händer mer misstag när man tvingar outbildade och oerfarna människor in i ett yrke där det är otroligt viktigt att det är rätt person på rätt plats!
Tappar ibland tron på mänskligheten. Tack och lov återställs den lite när jag ändå ser att det ändå finns människor som fortfarande kan se det från samma perspektiv som jag skrev inlägget! :-)
MVH /Erica
Skicka en kommentar