Nakna och ärliga söndagstankar

OBS! Viktig info!
Detta är en bild delvis skapad med AI.
Själva grundbilden är min, men berget i bakgrunden samt Norrskenet är tillagt med AI i Photoshop.

Jag är less på mitt jobb.
Jag är less på att bo i stan.
Jag är less på vintern (ja, redan).
Jag är less på att börja jobba 6:30 varje dag.
Jag är less på min hjärna och dess egenheter.
Jag är less på att ständigt vara trött.
Jag är less på julen (ja, innan den kommit upp).
Jag är less på mitt liv.

Detta inlägg är överhuvudtaget inte på något sätt ett tyck-synd-om-mig-inlägg. Syftet är inte att det är ett klagoinlägg på det sättet; jag behöver bara få vissa saker ur systemet.

Jag är så less på mitt jobb, och med det menas inte att jag hatar mitt jobb. Det betyder bara att är extremt less på det inrutade "7-16-livet". Nu jobbar jag ju inte just 7-16, men ni fattar. Det klassiska arbetarlivet där man konstant trycker undan sin egen biologiska dygnsrytm för att jobba efter någon annans klocka.
Jag är less på att börja 6:30 varenda morgon, och därmed åka hemifrån klockan sex fem dagar i veckan, varje vecka, 47 veckor om året.
Jag är less på att aldrig orka göra något på eftermiddagar, kvällar och helger för att jag går all-in och tar ut hela kontot av dagsenergin på jobbet under förmiddagarna. Och nej, jag har ingen aning om hur jag ska göra för att fördela energin bättre. Tyvärr. Svårt att bara "ta det lugnare" på jobbet under den tiden, eftersom måltiderna är fasta tider.
När jag kommer hem värmer jag snabbt något att äta och sedan försöker jag hinna med någon syssla eller så försöker jag få till något roligt -exempelvis skriva på ett blogginlägg.
Kruxet är att kroppen och hjärnan vill annat, och om jag t.ex. sätter mig ner för att skriva så svävar jag in och ut från sömnen. Trots att jag sitter i min kontorsstol.
Detta pågår tills jag ger upp och tänker "jag lägger mig bara en stund på sängen. Om ögonen får vila en stund kanske jag kan se vad jag skriver sedan".
Men nej; när jag väl lägger mig ner däckar jag totalt. Totalt. Ofta vaknar jag av att larmet på mobilen ringer att det är dags att kliva upp på morgonen.
Det är stört omöjligt att kliva upp innan 5:30. Utan att överdriva; stört omöjligt. Ibland kan jag vakna lite innan dess och aktivt tänka "Kliv upp NU. Lyft benen över sängkanten och kliv upp". Men det fungerar inte. Det låter kanske löjligt, men det är fysiskt omöjligt att sätta sig upp. Kroppen lyder inte hjärnan.
Trots att jag somnade kanske kl 18-19 kvällen innan.

Jag känner ständig nervositet på fredagskvällarna. Nervositet över att inte hinna samla ihop tillräckligt med energi under helgen för att det ska räcka hela kommande vecka. Och oftast så hinner jag samla energi som räcker första halvan av veckan. Torsdagar och fredagar brukar gå på viljestyrka och envishet.
Och detta är om jag faktiskt tagit det lugnt hela helgen. Har jag något planerat så "slösar" jag den sparade energin på den aktiviteten, och det finns mindre kvar till kommande vecka.
Ibland är det värt det. Ibland inte.

Jag är less på detta ständiga grundtillstånd av stress.
Jag försöker verkligen slappna av, men på något sätt är det som om min hjärna har fastnat i att mitt grundtillstånd är stress.
Samtidigt som den (hjärnan) konstant stretar emot hamsterhjulslivet. 7-16 livet.
Det är som om någonting dör där uppe i huvudet varje gång jag åker till jobbet i mörker och åker hem i mörker.
Och igen; JOBBET är det inget fel på! Det är hamsterhjulet i sig.
Det känns som jag har sprungit på så snabbt i det att det fått upp sådan fart och att jag nu sprungit till mig mjölksyra i benen. Men hjulet snurrar så snabbt att det inte längre går stanna av.

AI-genererad bild i Photoshop!

Julen närmar sig.
Jag känner mig totalt likgiltig inför högtiden i år.
Flera gånger per vecka känner jag bara för att skita i att överhuvudtaget julpynta den här gången. Jag vill inte ens plocka fram ljusstakarna och stjärnorna till fönstren.
Allt jag kan se framför mig är det besvärliga med att baxa ner alla lådorna från vindsförrådet, packa upp allt, baxa upp de tomma lådorna för att en månad senare baxa ner dem igen, packa ner allt och baxa upp dem igen. Bara tanken gör mig nästan spyfärdig.
Jag vill ge bort julklappar, men jag vill inte planera och köpa in julklappar.
Just nu känns julen som mer kaos än glädje, och det känns som sagt lockande att bara skita i allt.


Det är också som att jag reagerar så annorlunda på motgångar just nu, även små obetydliga motgångar. Löjliga motgångar som knappt ens kan kallas motgångar. 

Jag känner inte igen mina egna reaktioner. Jag blir så mycket mer irriterad så mycket snabbare just nu.
Hoppas hela tiden att ingen annan ska märka något, då jag aldrig är irriterad på någon person!
Jag vill inte att någon ska märka irritationen över småsaker, men jag är inte helt säker på att jag lyckas dölja det.


Jag vill flytta ut utanför stan mer än någonsin.
Jag kollar Hemnet och hjärtat sjunker när jag inser hur långt jag är från att ha en kontantinsats till att köpa ett boende. För nej, jag tänker absolut INTE ta något jäkla lån till KONTANTINSATSEN och sedan ett lån för själva köpet. Tänker att det heter kontantinsats av en anledning!!
Missförstå mig rätt nu; jag har det inte särskilt dåligt ställt ekonomiskt längre. Jag är absolut på grön kvist. Sedan februari 2023 har jag hunnit få ihop en ordentligare summa på ett sparkonto, så jag klarar mig fint i min nuvarande situation.
MEN den summan är fortfarande långt ifrån vad jag skulle behöva för en kontantinsats till en bostad.
Sedan är jag rätt säker på att jag inte har någon chans att få banklån heller, även om jag skulle få ihop till en kontantinsats. Jag är 40 år, ensamstående med en bruttolön på under 22000 i månaden.
Hade antagligen blivit "eh, tack men nej tack".
Men varje gång Norrskenet dansar på himlen, varje gång det är riktigt vackra vinterdagar, alla ljusa sommarnätter... då drömmer jag mig bort till ett eget litet hus på landet.


Alla människor är olika, men alla människor ska pressas in i samma form för att kunna ses som en fullgod medlem av samhället.
Någonstans blev det ju lite fel där, eller hur...

Det mest svenska samtalsämnet ever!

Hejsan hoppsan!
Första november var det här. Vad tusan hände med oktober??? Det var ju NYSS sommarvärmen i september...
Dock, som vi alla vet, har det varit en fortsatt ovanligt varm höst. Även denna månaden har varit varm; som i flertalet plusgrader (ibland upp mot tio grader!).
Första snön brukar vanligtvis visa sig i mitten av oktober, men i år har den inte visat sig förrän idag.

Den här veckan har vi haft de första minusgraderna. Den Här Veckan! SISTA veckan i OKTOBER!
Vi har haft PLUSGRADER, även under många nätter, fram tills NU!
Vet att jag använder mycket versaler i detta blogginlägg, men jag är verkligen fortfarande chockad över den höst vi haft.
Och jag klagar inte! Det är viktigt. Universum: Jag Klagar INTE! Att jag pratar om den varma hösten är INTE en utmaning att ställa till med nåt!

I alla fall... i skrivande stund faller årets första snö utanför mitt fönster (startade ungefär när jag slutade jobba och skulle gå ner till bussen). 
Däremot, enligt min väderapp (jag använder Klart) så väntas det bli plusgrader hela nästa vecka. OCH hela vägen fram till den FEMTONDE november.
Ja, jag vet att det är länge kvar och lätt kan ändras. Men jag väljer att se positivt på saken :-)
I mitten av nästa vecka ser det till och med ut att bli uppemot 9° varmt... 
Känns helt surrealistiskt. Lite skrämmande, eftersom vi vet varför årstiderna och vädret är helt ur spel. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna glädje över att vintern är försenad.

Oops, det blev en lång utläggning om vädret... Men å andra sidan vore jag väl inte svensk om jag inte drog en lång rant om just vädret, haha ;-)

Vi ställde ju också om klockorna nu under helgen som var.
Det är ju alltid lika intressant numera med alla sociala medier som finns. Vet inte hur många inlägg angående detta ämne som dök upp i mina flöden (mest på Threads om jag ska vara ärlig).
Mest skrivs dessa trådar av människor som inte gillar bytet.
Tror de flesta inte gillar att byta tid.
Jag går lite emot strömmen och säger att jag faktiskt gillar att ställa om klockorna. När vi byter TILL sommartid.
Not so much när vi går tillbaka till vintertid/normaltid.
Det blir så mycket mörkare, så mycket tidigare. Helt plötsligt börjar det småskymma redan vid 15-tiden. Det blir inte mörkt då, men inte överdrivet länge efter.
Vid 16-tiden behöver jag definitivt reflexväst när jag går ut, även om det inte är helt mörkt.
Klockan 17 är det helt mörkt.
Och på morgonen märks ingen skillnad överhuvudtaget!
Jag har ingen som helst aning om när människor börjar jobba på dagarna när de upplever att mornarna är ljusare. Det är mörkt när jag åker till jobbet den här tiden på året, oavsett om det är före eller efter tidsomställningen.

Lite på samma väder/vinterlinje som hittills i inlägget, men mer positivt nu...
Jag säger bara; H-VETE vilken Norrskenssäsong denna vinter har potential att bli, om det fortsätter såhär!!
Vet inte huuur många dagar jag sett nyfotade bilder från människor som varit ute och fångat detta mäktiga himlafenomen, och säsongen har bara börjat. Och det verkar inte vara fjuttiga små gröna slingor; nej, det verkar dugga tätt med maffigt stora, magnifika, exploderande sken i alla norrskenets färger.
Just sådana kvällar avskyr jag verkligen att jobba. Avskyr att jag måste gå och lägga mig för att orka ta mig upp och iväg till jobbet.
Det är just sådana kvällar jag hade gjort (nästan) vad som helst för att jobba hemma, för att försörja mig på någon typ av frilansyrke, content creator eller liknande. Så att jag faktiskt kunde ut och jaga norrsken mitt i natten och därmed kunna sova ett par timmar på förmiddagen. Eftersom jag då kunnat styra mina egna tider och jobba senare på dagen istället.
Hade såklart inte alltid gjort så, men just gällande norrskensfotografering hade det varit helt jäkla underbart.
Det hade också varit helt perfekt om naturen kunnat se till så moln och norrsken aldrig någonsin kunde samexistera. Att ifall det blev norrsken en kväll så kunde inga moln bildas...
Som bilderna jag visar i detta inlägg... Det var den PERFEKTA norrskenskvällen!! Helt stjärnklart (alltså 100% molnfritt), flera plusgrader och så starkt norrsken att det syntes tydligt även om jag befann mig på lite fel plats. Skulle ha hunnit lite närmare Djupviken för att hamna mer "under" skenet.
Annars; perfektion.

Annars då?
Jovars. Det knallar å småspringer. Jag bokstavligen jobbar och sover.
Jag åker till jobbet, jobbar, åker hem, slänger i mig nå mat och däckar sedan tills det är dags att kliva upp igen på morgonen. Repeat.
Det har sannerligen varit en hög-närvaro-höst på förskolan. Skulle uppskatta att det i genomsnitt varit runt 60 barn per dag hittills den här terminen.
Därför har jag passat på att njuta lite den här veckan. Höstlov, vilket betyder att det brukar vara lite färre barn även på förskolorna.
Ungefär hälften av alla inskrivna har varit där måndag-torsdag denna vecka, och idag var det extremt få barn (19 st).
Det kan lätt bli så att det blir för lugnt också, MEN när det inte är hela tiden passar jag på att njuta. Idag har jag njutit av lugnet. Jag har passat på att njuta av lugnet.
Anledning: Har en magkänsla som säger att det kommer bli FULL RULLE ända fram till jullovet.


Och vad bjuder allhelgonahelgen på för min del?

👕 Dels en stående helguppgift: Tvätta. Framförallt veckans arbetskläder. Tråk tråk tråk. Önskar såååå hett att jag hade tvättmaskin i lägenheten! Tyvärr är mitt badrum pyttelitet och är inte förberett för tvättmaskin, så får nöja mig med den gemensamma tvättstugan.

🎈 Däremot blir det också till att åka på kalas för en brorsdotter som fyller hela 8 år imorgon. Åtta år. Vad händer med tiden egentligen?? :-P
Mitt äldsta syskonbarn är TIO år och mitt yngsta har nyss fyllt FEM! Sedan har vi sju och åtta där emellan. Från och med nästa år är det ingen av dem som går i förskola längre.

🍴 Tänkte också försöka komma på vad jag vill ha för matlådor nästa vecka och förhoppningsvis få till att fixa dem på söndag. Det är sannerligen Guld att ha matlådor bara att värma när man kommer hem på vardagarna och hjärnan bara skriker "gå och lägg dig!"


Vad hittar ni på i helgen? Något roligt planerat, eller gillar ni bäst att ta det lugnt och vila inför kommande vecka?

Mina vänner här online; jag älskar er! Ni är fantastiska som fortfarande kikar in här och inte ger upp hoppet om mig och mitt bloggande! 💖