Hej där!
Långt uppehåll igen, men skit samma. Trots att jag inte vill annat än att komma tillbaka till att blogga regelbundet så föredrar jag hellre kvalitet framför kvantitet.
Menar inte att alla mina blogginlägg har superduperkvalitet, men hellre skriva när jag har något att skriva än att jag endast skulle ordbajsa.
I alla fall...
Årets semester är över. Fem veckor av långa, underbara sovmornar har nått sitt slut och det är ett helt år till nästa. Jag är aldrig redo att börja om efter semestern. Aldrig. Det gäller i princip oavsett hur länge jag varit ledig; hade inte haft några som helst problem att ha fem veckor till. Och jag hade inte varit redo efter det heller.
Detta betyder inte att jag inte tycker om mitt jobb. Det betyder inte att jag inte trivs på mitt jobb. Det betyder inte att jag inte vill jobba. Det betyder inte att det är något fel whatsoever på mitt jobb.
Det betyder bara och helt enkelt att min dröm är att leva ett liv där jag kan lägga upp mina vardagliga rutiner utifrån min egen biologiska rytm. Utifrån min egen dygnsklocka.
Med det sagt så startade den här nya terminen med en mycket lugn dag. Få barn och mycket enkel mat i form av Palt.
Eller ja; tekniskt sett har höstterminen inte börjat ännu. I alla fall här i Piteå är det skolstart om en vecka; tisdagen den tjugonde augusti.
Sedan är det full fart ända till jul... det jobbigaste med höstterminen är att den inte innehåller en enda röd dag. Inte som vårterminen, som dräller av dem ;-)
För de som går i skolan finns naturligtvis höstlovet, men det är ju inget som påverkar alla oss övriga. Exempelvis så stänger ju inte förskolorna för höstlov...
Men men, nu behöver vi inte gå händelserna i förväg. Jag har ju min sedan förra vintern nya strategi; att inte hålla blicken fäst alldeles för långt in i framtiden.
Vad har jag då gjort den här semestern?
Jo... absolut ingenting. Jag har bland annat sovit bort typ halva ledigheten, men har helt ärligt inte haft något emot det. De sista veckorna innan var tuffa. Jag var otroligt trött och de sista två veckorna gick jag framåt på ren viljestyrka. Jag behövde sannerligen den här semestern!
OCH jag känner att jag faktiskt inte kan klaga på vädret heller.
Visst; det hade kunnat vara bättre, men det har inte varit uselt.
Det har varit en hel del mörkare moln där man inte haft en aning om det ska börja regna eller inte, men ofta har det trots allt inte börjat regna. Dock, de gånger det faktiskt regnat har det ÖSREGNAT.
Det har inte heller varit överdrivet kallt. Temperaturen har hållit sig kring 20°, även vid regn.
Såklart har det gått under det då och då, men överlag har det faktiskt inte varit den sämsta sommaren jag kan minnas. DET priset tar sommaren 2020!
Däremot har jag faktiskt lyckats ta mig ut tillsammans med Canon. Inte överdrivet mycket, men tillräckligt för att ha en hyfsad sommarbank av bilder.
Det här inlägget får dekoreras av Rallarrosbilderna jag fotade en vacker (men lite fuktig) natt i mitten av juli.
Jag älskar att fota Rallarrosor, speciellt när jag hittar den här typen av större ängar av dem och de blommar ungefär halvvägs upp på stjälkarna. När de fortfarande har en bra bit kvar att "vandra" uppåt betyder det ju att det är mycket kvar av sommaren/semestern.
Ja, jag inser att jag faktiskt ordbajsar deluxe i detta inlägg (trots vad jag skrev i början), men det må vara hänt.
Insåg också att det betyder att jag inte har något mer att säga för tillfället, så tycker vi avslutningsvis kör på en gammal hederlig, rosa bildbomb.
