Nakna och ärliga söndagstankar

OBS! Viktig info!
Detta är en bild delvis skapad med AI.
Själva grundbilden är min, men berget i bakgrunden samt Norrskenet är tillagt med AI i Photoshop.

Jag är less på mitt jobb.
Jag är less på att bo i stan.
Jag är less på vintern (ja, redan).
Jag är less på att börja jobba 6:30 varje dag.
Jag är less på min hjärna och dess egenheter.
Jag är less på att ständigt vara trött.
Jag är less på julen (ja, innan den kommit upp).
Jag är less på mitt liv.

Detta inlägg är överhuvudtaget inte på något sätt ett tyck-synd-om-mig-inlägg. Syftet är inte att det är ett klagoinlägg på det sättet; jag behöver bara få vissa saker ur systemet.

Jag är så less på mitt jobb, och med det menas inte att jag hatar mitt jobb. Det betyder bara att är extremt less på det inrutade "7-16-livet". Nu jobbar jag ju inte just 7-16, men ni fattar. Det klassiska arbetarlivet där man konstant trycker undan sin egen biologiska dygnsrytm för att jobba efter någon annans klocka.
Jag är less på att börja 6:30 varenda morgon, och därmed åka hemifrån klockan sex fem dagar i veckan, varje vecka, 47 veckor om året.
Jag är less på att aldrig orka göra något på eftermiddagar, kvällar och helger för att jag går all-in och tar ut hela kontot av dagsenergin på jobbet under förmiddagarna. Och nej, jag har ingen aning om hur jag ska göra för att fördela energin bättre. Tyvärr. Svårt att bara "ta det lugnare" på jobbet under den tiden, eftersom måltiderna är fasta tider.
När jag kommer hem värmer jag snabbt något att äta och sedan försöker jag hinna med någon syssla eller så försöker jag få till något roligt -exempelvis skriva på ett blogginlägg.
Kruxet är att kroppen och hjärnan vill annat, och om jag t.ex. sätter mig ner för att skriva så svävar jag in och ut från sömnen. Trots att jag sitter i min kontorsstol.
Detta pågår tills jag ger upp och tänker "jag lägger mig bara en stund på sängen. Om ögonen får vila en stund kanske jag kan se vad jag skriver sedan".
Men nej; när jag väl lägger mig ner däckar jag totalt. Totalt. Ofta vaknar jag av att larmet på mobilen ringer att det är dags att kliva upp på morgonen.
Det är stört omöjligt att kliva upp innan 5:30. Utan att överdriva; stört omöjligt. Ibland kan jag vakna lite innan dess och aktivt tänka "Kliv upp NU. Lyft benen över sängkanten och kliv upp". Men det fungerar inte. Det låter kanske löjligt, men det är fysiskt omöjligt att sätta sig upp. Kroppen lyder inte hjärnan.
Trots att jag somnade kanske kl 18-19 kvällen innan.

Jag känner ständig nervositet på fredagskvällarna. Nervositet över att inte hinna samla ihop tillräckligt med energi under helgen för att det ska räcka hela kommande vecka. Och oftast så hinner jag samla energi som räcker första halvan av veckan. Torsdagar och fredagar brukar gå på viljestyrka och envishet.
Och detta är om jag faktiskt tagit det lugnt hela helgen. Har jag något planerat så "slösar" jag den sparade energin på den aktiviteten, och det finns mindre kvar till kommande vecka.
Ibland är det värt det. Ibland inte.

Jag är less på detta ständiga grundtillstånd av stress.
Jag försöker verkligen slappna av, men på något sätt är det som om min hjärna har fastnat i att mitt grundtillstånd är stress.
Samtidigt som den (hjärnan) konstant stretar emot hamsterhjulslivet. 7-16 livet.
Det är som om någonting dör där uppe i huvudet varje gång jag åker till jobbet i mörker och åker hem i mörker.
Och igen; JOBBET är det inget fel på! Det är hamsterhjulet i sig.
Det känns som jag har sprungit på så snabbt i det att det fått upp sådan fart och att jag nu sprungit till mig mjölksyra i benen. Men hjulet snurrar så snabbt att det inte längre går stanna av.

AI-genererad bild i Photoshop!

Julen närmar sig.
Jag känner mig totalt likgiltig inför högtiden i år.
Flera gånger per vecka känner jag bara för att skita i att överhuvudtaget julpynta den här gången. Jag vill inte ens plocka fram ljusstakarna och stjärnorna till fönstren.
Allt jag kan se framför mig är det besvärliga med att baxa ner alla lådorna från vindsförrådet, packa upp allt, baxa upp de tomma lådorna för att en månad senare baxa ner dem igen, packa ner allt och baxa upp dem igen. Bara tanken gör mig nästan spyfärdig.
Jag vill ge bort julklappar, men jag vill inte planera och köpa in julklappar.
Just nu känns julen som mer kaos än glädje, och det känns som sagt lockande att bara skita i allt.


Det är också som att jag reagerar så annorlunda på motgångar just nu, även små obetydliga motgångar. Löjliga motgångar som knappt ens kan kallas motgångar. 

Jag känner inte igen mina egna reaktioner. Jag blir så mycket mer irriterad så mycket snabbare just nu.
Hoppas hela tiden att ingen annan ska märka något, då jag aldrig är irriterad på någon person!
Jag vill inte att någon ska märka irritationen över småsaker, men jag är inte helt säker på att jag lyckas dölja det.


Jag vill flytta ut utanför stan mer än någonsin.
Jag kollar Hemnet och hjärtat sjunker när jag inser hur långt jag är från att ha en kontantinsats till att köpa ett boende. För nej, jag tänker absolut INTE ta något jäkla lån till KONTANTINSATSEN och sedan ett lån för själva köpet. Tänker att det heter kontantinsats av en anledning!!
Missförstå mig rätt nu; jag har det inte särskilt dåligt ställt ekonomiskt längre. Jag är absolut på grön kvist. Sedan februari 2023 har jag hunnit få ihop en ordentligare summa på ett sparkonto, så jag klarar mig fint i min nuvarande situation.
MEN den summan är fortfarande långt ifrån vad jag skulle behöva för en kontantinsats till en bostad.
Sedan är jag rätt säker på att jag inte har någon chans att få banklån heller, även om jag skulle få ihop till en kontantinsats. Jag är 40 år, ensamstående med en bruttolön på under 22000 i månaden.
Hade antagligen blivit "eh, tack men nej tack".
Men varje gång Norrskenet dansar på himlen, varje gång det är riktigt vackra vinterdagar, alla ljusa sommarnätter... då drömmer jag mig bort till ett eget litet hus på landet.


Alla människor är olika, men alla människor ska pressas in i samma form för att kunna ses som en fullgod medlem av samhället.
Någonstans blev det ju lite fel där, eller hur...

Det mest svenska samtalsämnet ever!

Hejsan hoppsan!
Första november var det här. Vad tusan hände med oktober??? Det var ju NYSS sommarvärmen i september...
Dock, som vi alla vet, har det varit en fortsatt ovanligt varm höst. Även denna månaden har varit varm; som i flertalet plusgrader (ibland upp mot tio grader!).
Första snön brukar vanligtvis visa sig i mitten av oktober, men i år har den inte visat sig förrän idag.

Den här veckan har vi haft de första minusgraderna. Den Här Veckan! SISTA veckan i OKTOBER!
Vi har haft PLUSGRADER, även under många nätter, fram tills NU!
Vet att jag använder mycket versaler i detta blogginlägg, men jag är verkligen fortfarande chockad över den höst vi haft.
Och jag klagar inte! Det är viktigt. Universum: Jag Klagar INTE! Att jag pratar om den varma hösten är INTE en utmaning att ställa till med nåt!

I alla fall... i skrivande stund faller årets första snö utanför mitt fönster (startade ungefär när jag slutade jobba och skulle gå ner till bussen). 
Däremot, enligt min väderapp (jag använder Klart) så väntas det bli plusgrader hela nästa vecka. OCH hela vägen fram till den FEMTONDE november.
Ja, jag vet att det är länge kvar och lätt kan ändras. Men jag väljer att se positivt på saken :-)
I mitten av nästa vecka ser det till och med ut att bli uppemot 9° varmt... 
Känns helt surrealistiskt. Lite skrämmande, eftersom vi vet varför årstiderna och vädret är helt ur spel. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna glädje över att vintern är försenad.

Oops, det blev en lång utläggning om vädret... Men å andra sidan vore jag väl inte svensk om jag inte drog en lång rant om just vädret, haha ;-)

Vi ställde ju också om klockorna nu under helgen som var.
Det är ju alltid lika intressant numera med alla sociala medier som finns. Vet inte hur många inlägg angående detta ämne som dök upp i mina flöden (mest på Threads om jag ska vara ärlig).
Mest skrivs dessa trådar av människor som inte gillar bytet.
Tror de flesta inte gillar att byta tid.
Jag går lite emot strömmen och säger att jag faktiskt gillar att ställa om klockorna. När vi byter TILL sommartid.
Not so much när vi går tillbaka till vintertid/normaltid.
Det blir så mycket mörkare, så mycket tidigare. Helt plötsligt börjar det småskymma redan vid 15-tiden. Det blir inte mörkt då, men inte överdrivet länge efter.
Vid 16-tiden behöver jag definitivt reflexväst när jag går ut, även om det inte är helt mörkt.
Klockan 17 är det helt mörkt.
Och på morgonen märks ingen skillnad överhuvudtaget!
Jag har ingen som helst aning om när människor börjar jobba på dagarna när de upplever att mornarna är ljusare. Det är mörkt när jag åker till jobbet den här tiden på året, oavsett om det är före eller efter tidsomställningen.

Lite på samma väder/vinterlinje som hittills i inlägget, men mer positivt nu...
Jag säger bara; H-VETE vilken Norrskenssäsong denna vinter har potential att bli, om det fortsätter såhär!!
Vet inte huuur många dagar jag sett nyfotade bilder från människor som varit ute och fångat detta mäktiga himlafenomen, och säsongen har bara börjat. Och det verkar inte vara fjuttiga små gröna slingor; nej, det verkar dugga tätt med maffigt stora, magnifika, exploderande sken i alla norrskenets färger.
Just sådana kvällar avskyr jag verkligen att jobba. Avskyr att jag måste gå och lägga mig för att orka ta mig upp och iväg till jobbet.
Det är just sådana kvällar jag hade gjort (nästan) vad som helst för att jobba hemma, för att försörja mig på någon typ av frilansyrke, content creator eller liknande. Så att jag faktiskt kunde ut och jaga norrsken mitt i natten och därmed kunna sova ett par timmar på förmiddagen. Eftersom jag då kunnat styra mina egna tider och jobba senare på dagen istället.
Hade såklart inte alltid gjort så, men just gällande norrskensfotografering hade det varit helt jäkla underbart.
Det hade också varit helt perfekt om naturen kunnat se till så moln och norrsken aldrig någonsin kunde samexistera. Att ifall det blev norrsken en kväll så kunde inga moln bildas...
Som bilderna jag visar i detta inlägg... Det var den PERFEKTA norrskenskvällen!! Helt stjärnklart (alltså 100% molnfritt), flera plusgrader och så starkt norrsken att det syntes tydligt även om jag befann mig på lite fel plats. Skulle ha hunnit lite närmare Djupviken för att hamna mer "under" skenet.
Annars; perfektion.

Annars då?
Jovars. Det knallar å småspringer. Jag bokstavligen jobbar och sover.
Jag åker till jobbet, jobbar, åker hem, slänger i mig nå mat och däckar sedan tills det är dags att kliva upp igen på morgonen. Repeat.
Det har sannerligen varit en hög-närvaro-höst på förskolan. Skulle uppskatta att det i genomsnitt varit runt 60 barn per dag hittills den här terminen.
Därför har jag passat på att njuta lite den här veckan. Höstlov, vilket betyder att det brukar vara lite färre barn även på förskolorna.
Ungefär hälften av alla inskrivna har varit där måndag-torsdag denna vecka, och idag var det extremt få barn (19 st).
Det kan lätt bli så att det blir för lugnt också, MEN när det inte är hela tiden passar jag på att njuta. Idag har jag njutit av lugnet. Jag har passat på att njuta av lugnet.
Anledning: Har en magkänsla som säger att det kommer bli FULL RULLE ända fram till jullovet.


Och vad bjuder allhelgonahelgen på för min del?

👕 Dels en stående helguppgift: Tvätta. Framförallt veckans arbetskläder. Tråk tråk tråk. Önskar såååå hett att jag hade tvättmaskin i lägenheten! Tyvärr är mitt badrum pyttelitet och är inte förberett för tvättmaskin, så får nöja mig med den gemensamma tvättstugan.

🎈 Däremot blir det också till att åka på kalas för en brorsdotter som fyller hela 8 år imorgon. Åtta år. Vad händer med tiden egentligen?? :-P
Mitt äldsta syskonbarn är TIO år och mitt yngsta har nyss fyllt FEM! Sedan har vi sju och åtta där emellan. Från och med nästa år är det ingen av dem som går i förskola längre.

🍴 Tänkte också försöka komma på vad jag vill ha för matlådor nästa vecka och förhoppningsvis få till att fixa dem på söndag. Det är sannerligen Guld att ha matlådor bara att värma när man kommer hem på vardagarna och hjärnan bara skriker "gå och lägg dig!"


Vad hittar ni på i helgen? Något roligt planerat, eller gillar ni bäst att ta det lugnt och vila inför kommande vecka?

Mina vänner här online; jag älskar er! Ni är fantastiska som fortfarande kikar in här och inte ger upp hoppet om mig och mitt bloggande! 💖

Sommar i September

Det här inlägget kommer att verka lite förvirrande att läsa, eftersom jag påbörjade det i torsdags. Det var också tänkt att publiceras i torsdags.
Men som alltid vid det här laget är det omöjligt - och jag menar verkligen STÖRT OMÖJLIGT - för mig att hålla mig vaken länge nog att skriva ett helt blogginlägg.
Det är så frustrerande att det inte går beskriva med ord, men så är det.
Återigen fattar jag på riktigt inte hur människor klarar av att både jobba och blogga.
Jag satte igång i ganska bra tid dvs tidigt under kvällen med att skriva detta inlägg.
Jag satt upprätt i min kontorsstol framför en stationär dator, alltså inte bekvämt nedsjunken med en laptop i soffan eller liknande. Och ÄNDÅ hann jag SOMNA flera gånger under tiden jag skrev texten. Jag hade bokstavligt svårt att se vad jag skrev, eftersom ögonen grusade igen konstant, och som sagt... jag till och med slumrade till flera gånger där jag satt.
Efter en stund var jag helt enkelt tvungen att ge upp och jag rasade ner på sängen. Somnade innan huvudet nådde kudden och jag vaknade inte förrän det var dags att kliva upp under fredagsmorgonen.
Och så är det varenda kväll!
Jag fortsätter tänka att "Imorgon går det nog bättre. Imorgon är jag nog piggare och kan fortsätta där jag slutade". Nix, nästa kväll är det samma visa. Och nästa. Och nästa. Och nästa.
Huuuuur gör människor för att ha ett liv på fritiden på vardagarna???
Jag kommer bokstavligen hem från jobbet, går runt i ett halvslummer ett par timmar och rasar sedan i säng.
Varken kaffe eller energidryck fungerar av någon anledning på mig. Är jag den enda som blir TRÖTTARE av koffein??

Det här inlägget skrevs alltså i torsdags, men jag kommer ändå att publicera det som det är. Därav förklaringen här ovanför.



Jag bara MÅSTE göra ett blogginlägg idag, oavsett om jag har inspiration eller inte.
Jag vill minnas det här senare och inte i framtiden tro att det bara är något jag fabricerat ihop och att "det inte alls var så". Jag känner mig själv. Det händer. Ofta.
Därför vill jag ha svart på vitt, med datum och allt, så att jag kan gå tillbaka och se att "JA, det VAR verkligen så!"
Ja, det finns dagböcker.
Nej, jag skriver inte dagbok. Önskar att jag gjorde, men jag har aldrig någonsin lyckats få in den rutinen. Har startat huuuur många dagboksprojekt som helst sedan jag var barn, och allt rinner bara ut i sanden. Bloggandet är den enda dokumentation jag lyckats hålla NÅGOTSÅNÄR konsekvent under så pass många år. Jepp, alla mina blogguppehåll och yada yada, men tror ni fattar hur jag menar i stort.

Ja, bilden är från i juli. Men har inga dagsfärska bilder.

Idag är det torsdagen den femte september 2024.
Idag Har Det Varit Över TJUGO grader varmt ute! Över tjugo grader.
Det är september och det har varit exakt som en superfin sommardag mitt i juli.
Över tjugo grader varmt. Wow alltså!
Jag klagar sannerligen inte idag. Jag njuter.
Att jag haft totalt fullt upp på jobbet och att universum tyckte just den här dagen passade ypperligt för lingonveckans första dag kan inte dra ner mig. Jag är väderkänslig deluxe och om vädret ändras på en sekund, då ändras mitt humör på en sekund.
Är det strålande väder spelar det ingen roll vad jag gör. Även om jag är "fast" inomhus mår jag fantastiskt. Det är som att en sol tänds inne i mitt huvud.
Blir det dåligt/sämre väder spelar det ingen roll var jag är, vad jag gör eller vad och hur mycket jag har på gång... mitt humör sjunker som en sten. Det går dessutom snabbt; så pass att det är omöjligt att parera.
MEN när solen en stund senare tittar fram... ja, det vänder tillbaka på en femöring.

Var jag vill komma med hela den här ranten?
Absolut ingenstans. Som jag skrev i början ville jag bara få det nerskrivet och därmed dokumenterat att första veckan i SEPTEMBER år 2024 hade vi hundra procent sommarväder.
Däremot är det nu mörkt vid 21-tiden. Usch. Gillar inte.
Men men; det är bara att hacka i sig antar jag. Årstiderna avlöser varandra, det är ett som är säkert. Det är heller ingenting vi kan göra något åt. Det enda vi har (någorlunda) kontroll över är hur vi själva tar oss an de olika tiderna på året.

Fortsättning (skrivet söndag 8:e september) :
Vädret höll i sig hela helgen. Det har varit fricking över tjugo grader hela den här helgen!!
Sista sucken av sommaren? Kanske.
Jag personligen hade inte haft några som helst problem om det fortsatte ett par månader till. Tills i oktober kanske. Och så finhöst i november...
Well... a girl can dream can´t she!

Jag har faktiskt ett par idéer som jag tror kan bli några blogginlägg, så det kan hända att det kommer fler inlägg under kommande veckan. Om jag kan övervinna min förbannade trötthet.
Jag lovar ingenting, MEN jag saknar bloggen så mycket att det river i mig.

Till er som så lojalt kikar in här och inte ger upp hoppet om mig: JAG ÄLSKAR ER!
Jag genuint ÄLSKAR er, det vill jag att ni ska veta!!
Tänkte att jag avslutar detta inlägg med några bilder från en stilla och magisk - men myggig - julinatt.
Inläggets första bild är också från den natten.

Nya friska tag, eller nåt sånt

Hej där!
Långt uppehåll igen, men skit samma. Trots att jag inte vill annat än att komma tillbaka till att blogga regelbundet så föredrar jag hellre kvalitet framför kvantitet.
Menar inte att alla mina blogginlägg har superduperkvalitet, men hellre skriva när jag har något att skriva än att jag endast skulle ordbajsa.

I alla fall...
Årets semester är över. Fem veckor av långa, underbara sovmornar har nått sitt slut och det är ett helt år till nästa. Jag är aldrig redo att börja om efter semestern. Aldrig. Det gäller i princip oavsett hur länge jag varit ledig; hade inte haft några som helst problem att ha fem veckor till. Och jag hade inte varit redo efter det heller.
Detta betyder inte att jag inte tycker om mitt jobb. Det betyder inte att jag inte trivs på mitt jobb. Det betyder inte att jag inte vill jobba. Det betyder inte att det är något fel whatsoever på mitt jobb.
Det betyder bara och helt enkelt att min dröm är att leva ett liv där jag kan lägga upp mina vardagliga rutiner utifrån min egen biologiska rytm. Utifrån min egen dygnsklocka.

Med det sagt så startade den här nya terminen med en mycket lugn dag. Få barn och mycket enkel mat i form av Palt.
Eller ja; tekniskt sett har höstterminen inte börjat ännu. I alla fall här i Piteå är det skolstart om en vecka; tisdagen den tjugonde augusti.
Sedan är det full fart ända till jul... det jobbigaste med höstterminen är att den inte innehåller en enda röd dag. Inte som vårterminen, som dräller av dem ;-)
För de som går i skolan finns naturligtvis höstlovet, men det är ju inget som påverkar alla oss övriga. Exempelvis så stänger ju inte förskolorna för höstlov...
Men men, nu behöver vi inte gå händelserna i förväg. Jag har ju min sedan förra vintern nya strategi; att inte hålla blicken fäst alldeles för långt in i framtiden.

Vad har jag då gjort den här semestern?
Jo... absolut ingenting. Jag har bland annat sovit bort typ halva ledigheten, men har helt ärligt inte haft något emot det. De sista veckorna innan var tuffa. Jag var otroligt trött och de sista två veckorna gick jag framåt på ren viljestyrka. Jag behövde sannerligen den här semestern!
OCH jag känner att jag faktiskt inte kan klaga på vädret heller.
Visst; det hade kunnat vara bättre, men det har inte varit uselt.
Det har varit en hel del mörkare moln där man inte haft en aning om det ska börja regna eller inte, men ofta har det trots allt inte börjat regna. Dock, de gånger det faktiskt regnat har det ÖSREGNAT.
Det har inte heller varit överdrivet kallt. Temperaturen har hållit sig kring 20°, även vid regn.
Såklart har det gått under det då och då, men överlag har det faktiskt inte varit den sämsta sommaren jag kan minnas. DET priset tar sommaren 2020!

Däremot har jag faktiskt lyckats ta mig ut tillsammans med Canon. Inte överdrivet mycket, men tillräckligt för att ha en hyfsad sommarbank av bilder.
Det här inlägget får dekoreras av Rallarrosbilderna jag fotade en vacker (men lite fuktig) natt i mitten av juli.
Jag älskar att fota Rallarrosor, speciellt när jag hittar den här typen av större ängar av dem och de blommar ungefär halvvägs upp på stjälkarna. När de fortfarande har en bra bit kvar att "vandra" uppåt betyder det ju att det är mycket kvar av sommaren/semestern.

Ja, jag inser att jag faktiskt ordbajsar deluxe i detta inlägg (trots vad jag skrev i början), men det må vara hänt.
Insåg också att det betyder att jag inte har något mer att säga för tillfället, så tycker vi avslutningsvis kör på en gammal hederlig, rosa bildbomb.